Ett stenkast från världens mest befolkade övergångsställe vid Shibuya station i centrala Tokyo sitter en hund och väntar på att sin ägare ska komma med tåget. Statyn som föreställer hunden Hachiko (ハチ公) är ett inofficiellt landmärke. Tusentals Tokyobor besöker och använder statyn som mötesplats för att hitta varandra i folkvimlet. Alla vet var Hachiko står. Historien om hunden Hachiko är det få som inte har hört talas om. För japanerna har Hachiko varit en viktig symbol för lojalitet som fått mycket uppmärksamhet.

Hachikos historia

Hachiko föddes i Odate, i Akita-prefektur den 10:e november 1923. Året därpå adopterades han av sin husse, Hidesaburo Ueno (英三郎上野), en professor vid Tokyos universitet, som Hachiko skulle komma att vara trogen mot livet ut. Hidesaburo pendlade till sitt arbete från Shibuya och Hachiko lämnade på egen hand huset för att möta sin husse när han återvände till stationen klockan tre på eftermiddagen varje dag. Rutinen pågick enda fram till maj 1925 då Hidesaburo drabbades av en hjärnblödning under arbetet och dog på plats.

Hachiko väntade ensam kvar vid stationen och fick aldrig se sin husse igen.

I hopp om att Hidesaburo skulle återvända fortsatte Hachiko de följande nio åren att ta sig till stationen varje dag för att vänta på sin husse den tidpunkt då tåget brukade anlända. Åren gick och Hachiko slutade aldrig att vänta. En av Hidesaburos studenter som var expert på Akita-rasen skrev ett flertal artiklar om Hachiko. Till slut blev han en nationell sensation efter att en artikel publicerades år 1932 i tidningen Asahi Shimbun (朝日新闻). Hunden Hachiko blev en förebild som användes av både lärare och föräldrar för att lära barn om lojalitet och hängivenhet. Två dygder som alltid värderats högt i det japanska samhället. Människor som känt igen Hachiko vid stationen började så småningom att komma med godsaker som han kunde tugga i sig medan han väntade.

Om du själv har varit i Shibuya och sett statyn som föreställer Hachiko så kanske du har lagt märke till att hundens ena öra slokar? Detta utgjorde en het debatt innan statyn skapades då konstnärens önskan att skildra den verkliga versionen inte överensstämde med den förhärligade versionen om den starka hunden som nationalisterna försökte återge. Konstnären vann dock argumentet och statyn står nu i Shibuya med ett hängande öra, precis som på den riktiga Hachiko.

Hundrasen Akita

Hundrasen har fått sitt namn från Akita-prefektur. Den tros härstamma därifrån åtminstone 1000 år tillbaka i tiden. Rasen har alltid varit en trogen vän till människan. Akita-rasens, eller akita-inu/akita-ken som den också kallas, (秋田犬) förfäder Matagi är en av de äldsta inhemska hundraserna. De användes förr vid jakt av stora byten, såsom björn, vildsvin och hjort. Akita-inu, inu (犬) som betyder “hund” på japanska, delas vanligtvis upp i två kategorier, japansk och amerikansk Akita. Det debatteras om den amerikanska Akita-hunden ska anses utgöra en egen ras eller inte. En Akita är generellt en stark och hängiven hund; lite försiktig med främlingar, men mycket lojal mot sin egen familj. Tack vare dess temperament och personlighet har rasen kommit att bli sedd som Japans national-hund.

Hachikō lite här och där

Hachikos popularitet har inte vänt, utan tvärt om. Det har inte bara gjorts ett flertal filmer om Hachiko, du kan även hitta den populära hunden i alla former och storlekar i bland annat souvenirbutiker runt om i Tokyus varuhus. För den som vill går det att shoppa loss bland mjukisdjur, sötsaker och annat med motiv av Hachiko. Den kramvänliga Hachiko-maskoten från Tokyoko deltar också ofta vid speciella evenemang och högtider såsom jul, alla hjärtans-dag eller på konserter. Maskoten är populär bland besökare att ta bilder tillsammans med.

Du kanske kommer ihåg maskot-kostymer från barndomen, i Japan finns de överallt. Hachiko har blivit en av dessa och för den som bor i Japan blir de en del av vardagen och spänningen. Varje stad har sin egen maskot! Vissa varuhus, företag och andra platser har också en egen maskot som används för att locka besökare. Även jag själv i vuxen ålder, kan fortfarande inte lägga band på min förtjusning när jag ser ett enormt gosedjur! Vilket förstås är ytterligare ett skäl, i mängden av anledningar, till varför Japan är ett så fantastiskt spännande land att bo och studera i.

Hunden Hachiko, en hjärtskärande men värmande livshistoria

Än idag sitter Hachiko tyst och håller ett vakande öga över tusentals möten varje dag. Vänner som bestämt träff, par som möts inför en dejt, människor som talar i telefon, pratar med varandra eller kanske bara passerar förbi. Även om bronsstatyn i Shibuya har förevigat minnet av Hachiko så har Hachikos aska begravts intill sin älskade husse på en kyrkogård i Aoyama.

Det är spännande att titta ut över Shibuya och se allt det som Hachiko tittade på varje dag i så många år och föreställa sig vad den lilla hunden tänkte på medan han väntade på sin husse. Historien om hunden Hachiko är värmande på många sätt, men på samma gång hjärtskärande. Hachiko älskade sin familj och han väntade på att sin husse skulle komma tillbaka hem fram till den dagen han själv gick bort.

När jag tänker på min egen hund, som alltid väntade i hallen och aldrig gick och la sig innan alla i vår familj hade kommit hem, så förstår jag att det finns mycket att lära av hundar, speciellt lojaliteten och kärleken till sina ägare. Medan en hund bara utgör en kort tid i våra liv, så är vi hundens hela liv. Historien om Hachiko bevisar att hundar, liksom andra djur, är fantastiska. Vi bör behandla dem med stor respekt och ge lika mycket kärlek till dem, så som de ger oss.

För fler användbara tips om Japan och japansk kultur, följ vår Go! Go! Nihon blogg.

Prenumerera på en box full med noga utvalt japanskt godis och snacks

Prenumerera